Att leva på försörjningsstöd är deprimerande.
Jag är lägst i samhällshierarkin.Ingen sysselsättning, vilket betyder att jag inte är behövd och jag tillför ingenting och jag kan inte försörja mig själv utan lever som en parasit på samhället.
Emellanåt känns det bara överdjävligt.
Ibland vet jag inte vad som är värst: att leva på existensminimum eller att inte ha någon sysselsättning.
Dagarna kan bli hur långa som helst.
Jag har all tid i världen men är extremt begränsad i vad jag kan göra.
1) det får inte kosta någonting och hur mycket finns det att göra som är gratis ?
2) alla aktiviteter får man göra solo eftersom "vanliga människor" jobbar och då faller mycket eftersom det inte är så roligt eller ens enkelt att komma iväg och ta sig för saker på egen hand.
3) man måste må hyfsat bra för att kunna klara av göra något. Många är utförsäkrade från Försäkringskassan, själv har jag halv varaktig sjukersättning.
Björn Alvebrand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar