torsdag 22 januari 2015

Allt fler lever på försörjningsstöd

Att ha försörjningsstöd idag är inget konstigt alls 

Förr var man förvånad när någon hade socialbidrag. 
Nu är det nästan som - "jag är arbetslös"  - "jaha har du försörjningsstöd ?" 
Idag är det svårt att konkurrera om jobben då så många är arbetslösa och eftersom det finns alla möjliga anställningar arbetsträning, lönebidrag, OSA, aktivitetsstöd mm       
Många "anställningar" ger inte mer pengar än försörjningsstöd, särskilt om man inte är med i a-kassan eller bara arbetar på halvtid. 
Framförallt ger de ingen säkerhet för den anställde, en anställning kan t ex vara på 6 månader eller 1 år.
Dessa anställningar  spelar ingen roll ekonomiskt vid försörjningsstöd för många,om man jobbar eller inte är inkomsten är likadan. Så man kan säga att man jobbar gratis. 

Jag har själv halv sjukersättning och är halvt arbetslös/ sjukskriven. 
I min senaste sväng med arbetsträning med hopp om lönebidrag (staten går in och betalar en del av lönen, ju mer behov man har desto mer betalar staten) arbetade jag på biblioteket i en gymnasieskola. Jag älskar böcker så det skulle vara ett fantastiskt jobb. Men hur tänkte arbetsförmedlingen ? Att jag skulle få lön från gymnasiet som en slags assistent ? Kommunen vill nog enbart ha OSA anställningar, inte har dom pengar till en tjänst som inte finns ! Det slutade med att jag inte fick någon lönebidragsanställning ochmed det inga mer pengar från Försäkringskassan. 
Efter det skulle jag vara på en stor Second hand och ta hand om böckerna. Inga problem, det passade mig bra. Alla som var där hade arbetsträning, OSA, aktivitetsstöd mm. Ingen hade en riktig lön eller anställningsavtal. Det var hemskt. Folk kom och gick fort. De som var där för att lära sig svenska pratade aldrig med någon svensk utan med någon som pratade deras språk. Det var mycket problem t ex uppehållstillstånd, många mådde psykiskt dåligt (en fick en psykos på jobbet), vårdnadstvister, polisen, narkotika osv 
Det var ett utnyttjande, totalt kränkande inte upplyftande alls. 
Varför blir man skickad på såna ställen ? Har man rätt att säga nej ?


Självklart spelar det roll för  självkänslan och det ger ett hopp om att det ska bli förändring  . Vara behövd, få uppskattning, gå hemifrån och komma hem, få rutiner, ha lunchrast, arbetskamrater... listan är lång för det som är positivt, men det är lätt att glömma när man är i bidragskarusellen.
Av Robert Nyberg




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar