Igår var jag på möte hos försörjningsstöd.
Det är väldigt obehagligt och man känner sig extremt granskad.
Är jag ärlig ? Kan jag inte försörja mig själv ? Vilken medicin har jag köpt ?
Tandläkaren akut igen ?
Det är extremt personliga frågor men samtidigt helt opersonligt.
Opersonligt eftersom det enbart handlar om inkomster och utgifter.
Känner att jag måste förklara mig, försvara mig, bevisa att jag är ärlig.
Jag som inte ens kan ljuga.
Många gånger när jag suttit och väntat med min nummerlapp hör jag hur andra ska "lura socialen".
Tappat en telefon som ligger i fickan. Gjort av med alla pengar o behöver mat. En massa lögner som drabbar alla andra som inte ljuger eller som inte skriker högst.
Vi som känner skam över att inte kunna försörja oss, inte kan bidra utan är samhället till last, inte kan ge barnen det dom behöver, inte har råd med studentfest, eller födelsedagar som andra har det, som inte har vinterjacka, undviker vara sociala för det är så jobbigt med "vad gör du nu för tiden" och som sitter fast i systemet vi skriker aldrig, fast det är vi som borde göra det.
Märkligt det där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar